Dag 25, before bedtime

Den har dagen har varit underbar. Men kvallen tog verkligen priset. Efter att ha forsovit oss till tiden vi skulle mota Brandon sa sprang vi till old square och vi tog en matbit pa en uteservering. Dar stannade vi hela kvallen. Och det var lange sen jag hade ett sa givande mote med en manniska.

TIdigare har vi traffat underbara manniskor som vi totalt foralksat oss i som vanner. Vi har traffat exakt ratt manniskor for de lagen vi varit i, och nu traffar vi Brandon. Det har kannts som att vi alla var en och samma manniska ikvall, och vi har suttit alldeles hapna over att man kan ma sa bra.
Fran depresson som samtalsamne, till att bara vara sa totalt javla lycklig. Bara for att det finns manniskor dar ute som man delar sa mycket med, som man kan ha ett sant utbyte av.

Jag borjade den har resan med installningen att jag ville hitta svar pa sa mycket i livet. TIll en borjan kandes det som att jag larde mig nagot varje dag, men de gamla fragorna kvarstod. Jag har varit i ett sadant konstigt lage det senaste halvaret, och inte riktigt kommit vidare.
Ikvall hittade jag inte bara svaret som jag sokt, utan jag hittade mig sjalv igen, och fann att det var svaret jag saknat. Nu kanns allt bara sjalvklart igen, hur tappade jag bort mig utan att se att det var det som hande.

Jag ar nojd igen. Sjalvsaker. Saker pa att jag har alla verktyg jag behover, och att jag inte behover oroa mig ett dugg. Egentligen har jag bara fatt mitt fortroende tillbaka, till livet.
Att jag alltid kommer att fortsatta utvecklas, att jag fortfarande njuter av sadana har samtal och att de fortfarande ger mig sa otroligt mycket, aven om jag inte langre behover dem for att overleva.
Jag har bara saknat utbytet manniskor emellan. For det har sa lange varit ett slags dodlage. Visst pratar man om livet, men det ar mer uppdateringar. Idag visade vi bara oss sjalva och det var sa lange sen jag sag nagon annan gora det fullt ut, och som jag kanner att jag kan gora det samma infor.
Jag och Lisa ar ett bra team, vi hittar bra folk tillsammans.

Tank vad mycket krangliga kosntiga osteuropeiska tagstationer kan bidra med. Hade allt varit latt hade vi aldrig sokt kontakt med andra manniskor. Och oj vad mycket vi hade missat.

Puss pa ett krangligt fucked up europa!