Jag älskar att köra ensam på natten

Jag är världens lyckligaste fru...eller åtminstone så lycklig jag någonsin kan bli, bortsätt från den dagen jag får barn. Men i detta nu som allt är nu, så skulle det alltid kunna vara, det skulle aldrig bli långtråkigt.

Men förändringar kommer aldrig förändra grunden för allt det här, den kommer alltid finnas där orörd- och jag hoppas bara att jag alltid kommer att minnas allt precis som det är nu.

Jag har tillräckligt med verktyg för allt som väntar. Jag är lyckligt lottad, att ha föds som jag gjort, växt upp som jag gjort, tagit de steg jag har- och de val jag har gjort. Oavsett hur svåra de har varit. Och oavsett hur mycket skit jag rent utav sagt har varit i, så tog det mig hit och det har gjort mig mycket mer ödmjuk och tacksam än vad jag tror att just jag hade varit annars.

Jag är lyckligt lottad inte för allt jag har utan för att att mina upplevelser, på gott och ont- tog mig hit så snabbt. Att jag gjorde de val jag gjorde trots alla vägskäl, och att jag hade turen att möta allt det som tagit mig hit, precis när jag var där.

Att alla kan hitta det stora DET i sitt liv har jag inga tvivel om. Jag har bara insett att jag har haft extrem tur, och hur nära det så många gånger har varit att jag skulle fått passera avfarten och varit tvungen att ta en omväg.

Jag gör verkligen mitt bästa att förvalta allt jag har och allt jag fått, även om det inte alltid är lätt att minnas just det. Men det är det som gör mig så lycklig, att det finns så mycket att fortsätta utvecklas med och för. Att sträva emot fastän jag så tidigt tagit på mig så mycket och är omgiven av så mycket ansvar. Allt det här är värt varenda kamp eller varenda svårighet jag någonsin kommer att möta.

Min största önskan är inte att livet ska bli perfekt, eller bara innehålla det jag vill. Det enda jag någonsin önskar är att alltid få minnas hur lite allting runt om spelar roll, och hur ingenting någonsin kan riva den grund jag byggt och fått chansen att fortsätta bygga på med en fantastisk människa.

Jag har alltid varit starkare än jag trott, men aldrig kunnat se det. Nu när jag vet det- har problem istället blivit till damm på golvet, blir det förmycket tar jag bara fram dammsugaren.

Om jag klarade mig bra innan så lever jag i himmelriket nu. Att ha fått möta en människa som jag fortfarande kan lära mig av och som hela tiden förser mig med nya utmaningar OCH redskap gör mig till rikast i världen så hur kan framtiden inte bli fantastisk?

Om världen gick under imorgon har jag redan fått uppleva lycka för en livstid.

Jag känner bara att jag måste skriva av mig, få tankar till ord och ha ord att läsa när tankarna yr omkring i huvudet. Alla behöver vi våra metoder att kunna ta fram de verktygen vi har, jag som är lite rörig behöver ett system. Men dagboken fick vara ifred den här gången.

Water for elephants- Se den

Vinterlycka

För själen

Ja vad skulle jag gör om jag inte hade min fantastiska man och mina fantastiska rollspels-grabbar?

I det här vintermörkret och tristessen som vintern så lätt för med sig, så lyfter rollspelet tillvaron enormt. Vi myser äter gott och får vara med om äventyr. Vad mer behöver man i livet för att triva? Allt det finns så vackert summerat i vårat lilla gäng, iof både i och utanför Eon.

Vårat lilla gäng finns som bara där de perioder man behöver dem extra mycket, och det innehåller alltid precis det man behöver. Just nu har jag varit så tacksam att jag haft dem, för oj vad jag har haft äventyrslängtan.

Mattias är såklart mitt bästa äventyr, varje dag. Och på tal om äventyr så har jag och Mattias tydligen börjat ha en vild nattsömn. Jag vaknar av att Mattias skriker, inte helt ovanligt att hans sömnrycke träffar mig heller. Själv har jag väckt Mattias genom att ligga och väsa bredvid honom, jag kan meddela att det inte var en allt för trevlig dröm jag hade då heller.

Tydligen jobbar inte bara hjärnan på högvarv hos mig just nu.

För magen

När man är rastlös finns det mycket man kan göra för att minska tristessen. Matplanering har ju tydligen varit min fluga efter att ha gått och gift sig. Just nu håller jag på att tvinga i Mattias en massa soppa. Har kommit på att det är världens bästa och enklaste grej.

Grönkålsoppa

Potatis och Purjolöksoppa

Musselsoppa

Avokadosoppa

Tomatsoppa

Ostsoppa

mfl.

Grönkåls eller Avokadosoppan innehåller för det första väldigt få ingredienser och tar 5-15 min att göra. Snacka om fantastisk snabbmat.

Men såklart håller jag på att utveckla annan mat med. Fisk är fortfarande ett område som behöver alla tips det kan få.

Fläskkött har jag lagt av med helt, och jag jobbar emot det vegetariska även om mitt mål inte är att bli vegetarian. Men att utesluta kött från industrierna större delen av månaderna är ett fullt genomförbart mål, som jag tror fler människor och djur skulle må bra av.

Fried Rice är även en ny favorit. Gör dock inte som mig, utan undvik att blanda ihop röd och grön currypasta, då kan det lätt bli oätligt om man följer receptet. Men ibland lär man sig skillnaden mellan saker den hårda vägen. Även om meningen kanske inte är att man ska skrämma bort sin man från maträtten på köpet.

Nyttigare bröd är även det under utveckling. Upptäckt ett recept med müssli som verkar kanon. Med tanke på att det är lätt att variera sig då, och att det är billigare än annat nyttigt bröd, och nyttigare än vanligt vete-bröd.

Ja hemmafrus rollen gillar jag för det mesta. ( Även om det borde innefatta städning, vilket för det mesta inte förekommer i min värld ) Men att stå i köket och pyssla är väldigt uppfyllande för själen, och Tias är utstängd från köket sådana dagar. Det är så mysigt att pyssla för sin man, och att få kalla honom man för den delen. Tänk vad mysigt att få pyssla för en hel familj så småningom.

Så släng er i väggen säger jag till alla som så tanklöst protesterar mot roller i hemmet. Jag är också emot automatiska roller som tilldelas könen och som man inte väljer själv, utan förväntas eller tvingas göra. Och självklart ska saker vara rättvist delat i hemmet. Men vad som är rättvist är upp till var och en.

Men att som kvinna välja och vilja vara huslig borde heller inte det vara något konstigt. Jag kommer alltid att kämpa för jämnställdhet, men där tycker även jag att det fria valet är självklart, vad man än väljer! Och jag älskar att göra det min mormor eller våra mammor gjort, delvis för att det känns som att de är med mig, men även för att jag ´ hör och häpna` som så många andra kvinnor tycker om att att pyssla för andra.

Ja det är galet vad bra jag har det, och en helt otrolig man vid min sida som gör så mycket för mig, tar hand om mig och vet vad jag behöver. Jag känner mig så bortskämd, och det är bra att ha några rader att tänka tillbaka på när man känner sig bitter. För såklart blir även en optimist bitter ibland.

Länge sen

Jaha då kom man på att man hade en blogg igen då. Lätt att glömma ;)

Julen var gjord och tidernas Nyår har passerat. Mitt förra nyårslöfte att jag skulle göra år 2010 till mitt bästa år so far höll jag tydligen, med lite hjälp från omvärlden såklart.

Men jag kunde nog inte vara mer nöjd och lycklig, eller ja lite för bra är det ibland så rastlösheten tar vid. Nu ska träningen bli mer uppstyrd, lyckats ta mig till Iksu några gånger iaf.

Sällskapskretsarna börjar engagera mer och det finns mycket positivt som väntar helt klart.

Rollspelet är grejjt, precis startat på en ny kula och jag längtar mellan omgångarna.

Och nu är det bara några veckor kvar till min bästaste Lina blir mamma, och jag har bestämt att jag ska bli moster, sådetså. Nog det jag är allra mest förväntansfull inför, ska bli fantastiskt.

Ida är tillbaka i stan, och har hjälpt mig bli "blond" igen. Lite konstig omställning men helt klart rätt.

Ne nu ska jag gå lägga bort datorn ett tag och forsätta koncentrera mig på att bli frisk. Så jag kan komma tillbaka till mitt fantastiska jobb nångång.

Pussss