Men förändringar kommer aldrig förändra grunden för allt det här, den kommer alltid finnas där orörd- och jag hoppas bara att jag alltid kommer att minnas allt precis som det är nu.
Jag har tillräckligt med verktyg för allt som väntar. Jag är lyckligt lottad, att ha föds som jag gjort, växt upp som jag gjort, tagit de steg jag har- och de val jag har gjort. Oavsett hur svåra de har varit. Och oavsett hur mycket skit jag rent utav sagt har varit i, så tog det mig hit och det har gjort mig mycket mer ödmjuk och tacksam än vad jag tror att just jag hade varit annars.
Jag är lyckligt lottad inte för allt jag har utan för att att mina upplevelser, på gott och ont- tog mig hit så snabbt. Att jag gjorde de val jag gjorde trots alla vägskäl, och att jag hade turen att möta allt det som tagit mig hit, precis när jag var där.
Att alla kan hitta det stora DET i sitt liv har jag inga tvivel om. Jag har bara insett att jag har haft extrem tur, och hur nära det så många gånger har varit att jag skulle fått passera avfarten och varit tvungen att ta en omväg.
Jag gör verkligen mitt bästa att förvalta allt jag har och allt jag fått, även om det inte alltid är lätt att minnas just det. Men det är det som gör mig så lycklig, att det finns så mycket att fortsätta utvecklas med och för. Att sträva emot fastän jag så tidigt tagit på mig så mycket och är omgiven av så mycket ansvar. Allt det här är värt varenda kamp eller varenda svårighet jag någonsin kommer att möta.
Min största önskan är inte att livet ska bli perfekt, eller bara innehålla det jag vill. Det enda jag någonsin önskar är att alltid få minnas hur lite allting runt om spelar roll, och hur ingenting någonsin kan riva den grund jag byggt och fått chansen att fortsätta bygga på med en fantastisk människa.
Jag har alltid varit starkare än jag trott, men aldrig kunnat se det. Nu när jag vet det- har problem istället blivit till damm på golvet, blir det förmycket tar jag bara fram dammsugaren.
Om jag klarade mig bra innan så lever jag i himmelriket nu. Att ha fått möta en människa som jag fortfarande kan lära mig av och som hela tiden förser mig med nya utmaningar OCH redskap gör mig till rikast i världen så hur kan framtiden inte bli fantastisk?
Om världen gick under imorgon har jag redan fått uppleva lycka för en livstid.
Jag känner bara att jag måste skriva av mig, få tankar till ord och ha ord att läsa när tankarna yr omkring i huvudet. Alla behöver vi våra metoder att kunna ta fram de verktygen vi har, jag som är lite rörig behöver ett system. Men dagboken fick vara ifred den här gången.
Water for elephants- Se den
